Jag får höra att jag är duktig ibland, duktig som bakar bröd, duktig som fixar med bilarna, duktig som … (sätt in valfri aktivitet).
Varför är jag duktig? Är jag duktig? Är det så jag definierar mig själv?
Jag vill klargöra en sak – jag bakar inte bröd för att vara duktig utan för att det är så förbannat mycket godare än köpebröd. Jag sprättar inte upp långa sömmar för att vara duktig, jag gör det för att jag inte blir nöjd med det jag gör om jag inte har gjort det ordentligt och jag kan stå för resultatet. Jag är inte duktig som fixar med bilarna (numera innefattar det att ringa verkstaden och be dem fixa saker, alternativt fylla på spolarvätska och tvätta dem ibland) utan jag gör det för att någon ska göra det och jag tycker det är marginellt roligare än min man tycker att det är.
Duktig… nej, jag är kompetent. I det ligger för mig även att acceptera ”tillräckligt bra”. Jag är kompetent nog att veta vad som är tillräckligt bra utifrån förutsättningarna. Ibland är förutsättningarna skitdåliga – då accepterar jag att det jag gör inte är riktigt bra, men ok utifrån förutsättningarna. Ibland är ”tillräckligt bra” något jag är RIKTIGT stolt över.
Sträck på ryggen och njut av livet, allt är inte perfekt, men det är tillräckligt bra!
Ha en bra dag.
People sometimes tell me I’m good (in the sense ”a good girl”), good at baking bread, good at fixing our cars, good at … (please choose a random activity).
Why am I good, am I really good, is good the way I define myself?
I want to make one thing clear – I do not bake bread to be good, I do it because it tastes so much better than the stuff you buy. I do not unstich my sewing projects to be good, I do it because I’m not satisfied if I don’t do it properly so I can be proud of the result. I’m not good that takes care of our cars (which nowdays means calling the garage and have them do the job), I do it because someone has to and I find it slightly more enjoyable than my husband.
A good girl… – no, I’m competent! In this I also include the understanding that I have to accept ”good enough”. I am competent to know what is ”good enough” under the current circumstances. Sometimes the circumstances suck which means that my result is’nt good, but OK under the currens circumstances. Sometimes ”good Enough” is something I am really proud of.
Straighten your back and enjoy life, everything is not perfect, but it is good enough!
Have a good day.
Kan känna igen mig så mycket i din beskrivning. Jag gör inte saker för att vara duktig, utan för att jag tycker det är roligt och jag gillar verkligen att lära mig nya saker. Det är kul att slippa vara beroende av någon och jag har alltid velat kunna göra saker själv. Det är därför jag gör det mesta här hemma och inser vad mycket roliga saker vi kvinnor missat under de åren det funnit specifika mans och kvinno sysslor. Jag tycker det är mycket roligare att snickra och än min sambo och min man tycker det är roligare att städa än jag. Därför gör vi det vi tycker bättre om än den andra och det funkar bra. Vi tjafsar nästan aldrig för att någon ska göra det och det, utan inser att vi är bra på olika saker och gör det vi är bra på. Oj vilket långt inlägg det blev….
Vad kul förresten att du har köpstopp… Det är nyttigt och man inser hur otroligt mycket material man har hemma. För att inte säga allt skräp och förpackningar man har… som man oxå kan göra massa roligt pyssel med 
Det är egentligen bara fantasin som sätter stopp.
Kram
Helena
Visst är det så, jag har massor med material hemma, både köpt och ”skräp”.
Vi har ibland en livlig diskussion som handlar om manligt och kvinnligt, vad som är biologiskt och vad som är socialt och synen på manliga och kvinnliga sysslor (om det nu finns något som kvinnor respektive män är mer predisponerade till att vara bra på). Jag tycker det är mycket roligare att hålla på med huset än min man tycker, och jag gillar inte att handla mat, så det gör han (som han sedan lagar tre av fyra gånger!). Det tragiska är (och detta brukar min man trycka lite extra på) ju inte att män och kvinnor kanske gillar och är bra på olika saker, utan att det som anses vara ”kvinnliga” uppgifter värderas lägre än ”manliga”. Varför tjänar exempelvis en manlig sopåkare mer än en kvinnlig sjuksköterska? Varför tjänar barnläkare (nästan alltid kvinnor) mindre än kirurger (oftast män) och så vidare. Varför är det ”finare” att snickra än att ta hand om barn eller pyssla?