Tänk om vi kunde byta skor för en dag, eller kanske snarare för en vecka, en månad eller ett år. Kvinnor och män då alltså. Det revolutionerande skulle kunna vara att vi sannolikt skulle upptäcka att alla är människor, individer och samtidigt en del av en social kontext. Att den sociala kontexten begränsar både män och kvinnor på ett sätt som inte är önskvärt.
Jag blir förfärad över att det finns män som fortfarande tycker att det offentliga rummet bara är för män, kvinnor gör sig icke besvär, som näthatar och hotar. Män som fortfarande tycker att det är självklart att det är kvinnorna som ska vara hemma med barnen och därmed får acceptera en lägre lön. Det finns väl ingen bättre kompetensutveckling än att få barn? Multitasking, hantera sömnbrist, alltid tillgänglig, det är ju fantastiskt egentligen, men näst intill ingen arbetsgivare ser det ju så…
Jag funderar över det som min man försökte inpränta under de år jag vägrade ha rosa på mig. Han menade att problemet inte nödvändigtvis är varför kvinnor och män gör olika val (även om jag fortfarande menar att valen vi gör huvudsakligen är socialt och inte biologiskt betingade) utan varför sysslor och arbeten som huvudsakligen sköts av kvinnor värderas lägre. Han menar att om färgen rosa, ta hand om barn, sköta om äldre, laga mat, pyssla (män fixar och donar) med mera som traditionellt skötts av kvinnor värderades lika högt som det männen gör, säger, tycker och gillar så skulle ojämlikheten försvinna. Fler män skulle kunna och våga välja traditionella kvinnoyrken därför att det skulle inte vara ett ”nerköp” socialt och ekonomiskt. Han har en poäng, min käre make.
Jag tycker det är skrämmande att vi inte kommit längre, att många blundar för att det finns ojämlikhet alternativt tycker att den inte är ett problem. Tänk om det kunde vara så att i hälften av hemmen tjänade kvinnan mer än mannen i familjen (om nu familjen har den konstellationen) och att det faktiskt inte ens skulle vara konstigt. Varför ska normen vara att mannen ska tjäna mer och försörja familjen, jag trodde ju i min naivitet att vi, jag och min man tillsammans försörjer vår familj. Att det vi tjänar tillsammans gör det möjligt för oss att bo och äta bra, åka på semester ibland mm.
Jag fascineras också över att mannen i många sammanhang är normen. Inom sjukvården har mycket forskning gjorts på män, kvinnorna har sedan ansetts vara en mindre kopia av mannen. Sedan har det visat sig att detta antagande inte alltid stämde. Jag hoppas det blivit bättre på den här punkten.
Inom arbetslivet är också mannen norm, eller snarare bilden av hur en man är och ska vara. Tänk så begränsande för männen också!
Förresten är det mina nya fina kängor från In My House på bilden!
Jag gillar att sy kuddfodral, det är snabbt, enkelt och kan göra stor skillnad i ett rum. Vi har fram tills nyligen haft rosa kuddfodral med vita prickar och gröna med vita prickar förutom några i cerise.
Så här kan det se ut när jag är i farten:
